Man måste våga lite!
Gårdagen var hopplöst tråkig, jag var arg och trött utan någon direkt anledning..
Sen fick jag världens bästa telefon samtal som gjorde min dag..
jag kände att jag för första gången kunde vara mig själv, det här är jag! duger inte det så kan du dra.
vi pratade i en evighet och det kändes underbart. Jag blev glad på riktigt för första gången på länge.
Du gör mig glad!
Att komma till skolan idag kändes näst intill meningslöst, vi hade 40 minuters samhälls, sen så hade vi eget arbete hela dagen. jag och Ailin tog tillfället i akt och drog till Hjälpmedelscentrum Norr och kollade på deras utställning inför vårat projektarbete, men inte fan blev vi nå klokare på det. Sen så spenderade jag hela eftermiddagen i Datasalen för att försöka skriva min artikel, jag lyckades tillslut. den ska vara inlämnad i morgon så, en sak mindre att göra.
Har dessutom historia prov i morgon och jag har inte ens börjat plugga än, jag har bara inte orken.
1 dag till sen är det helg.
Jag har inga direkta planer inför morgondagen, inga planer alls faktiskt, det känns lite trist, alla ska ut, men jag orkar fan inte. På lördag ska jag vara branvakt åt syrran ungar, det är alltid Mys och väldigt hektiskt. Men Emma skulle förhoppningsvis göra mig sällskap.
Nä nu MÅSTE jag plugga till historian.
Jag skulle inte vara den jag är i dag utan allt som har hänt!
